WCAG står för Web Content Accessibility Guidelines. Det är en internationell standard som beskriver hur webbinnehåll ska vara utformat för att fungera för alla människor. Standarden tas fram av W3C, samma organisation som definierar HTML och CSS. Den första versionen kom 1999. Den version som gäller idag i svensk lag är WCAG 2.1, publicerad 2018.

Standarden finns inte för att göra livet svårt för webbutvecklare. Den finns för att ungefär 20 procent av befolkningen har någon form av funktionsnedsättning. Utan riktlinjer hamnar deras behov konsekvent i skymundan.

De fyra principerna

WCAG bygger på fyra principer. Varje princip har en enkel idé bakom sig.

1. Möjlig att uppfatta

Informationen på webbplatsen måste gå att ta in med olika sinnen. Inte alla kan se. Inte alla kan höra.

Vardagsexempel: En bild på webbplatsen visar ett viktigt meddelande. Utan alternativtext vet inte en skärmläsaranvändare vad bilden säger. Det är som att sätta upp en affisch i ett mörkt rum.

2. Hanterbar

Det ska gå att använda webbplatsen med olika verktyg. Inte bara mus. Inte bara pekskärm.

Vardagsexempel: En meny som bara öppnas när du hovrar med musen fungerar inte för den som navigerar med tangentbord. Det är som en dörr som bara öppnas om du greppar handtaget med höger hand.

3. Begriplig

Innehållet ska vara tydligt. Gränssnittet ska bete sig förutsägbart. Fel ska förklaras.

Vardagsexempel: Ett formulär som markerar ett fält med röd ram men inte förklarar vad som är fel. Den som inte ser färger vet inte ens att något gick snett.

4. Robust

Webbplatsen ska fungera i olika webbläsare och med olika hjälpmedel. Koden ska följa standarder.

Vardagsexempel: En knapp som ser ut som en knapp men är byggd med en div-tagg. Skärmläsaren ser den inte som en knapp. Tangentbordsanvändaren kan inte aktivera den. Det ser rätt ut men fungerar inte.

Nivåerna: A, AA och AAA

Varje krav i WCAG har en nivå. Tänk på det som ett trafikljus.

Nivå A är rött ljus. Det är grundkraven. Utan dem är webbplatsen oanvändbar för vissa besökare. Exempel: bilder måste ha alternativtext. All funktionalitet måste gå att nå med tangentbord.

Nivå AA är grönt ljus. Det är nivån som lagen kräver. Inkluderar A-kraven plus ytterligare krav som tillräcklig kontrast, synlig fokusindikator och text som flödar om vid zoom.

Nivå AAA är guldstjärna. Det är ambitiösa krav som sällan är möjliga att uppfylla för allt innehåll. Exempel: kontrastförhållande 7:1 istället för 4.5:1, teckenspråkstolkning av video.

Det räcker med AA

DOS-lagen och tillgänglighetsdirektivet kräver nivå AA. Ni behöver inte uppfylla AAA. Fokusera på A och AA så uppfyller ni lagens krav.

Fem vanliga brister och deras konsekvenser

1. Bilder utan alternativtext. En blind besökare hör "bild" eller filnamnet "DSC_4782.jpg" istället för en beskrivning. Informationen når aldrig fram.

2. Otillräcklig kontrast. Ljusgrå text på vit bakgrund är svår att läsa vid synnedsättning, i solljus på mobilen eller för äldre ögon. Inte ett nischproblem.

3. Formulär utan etiketter. En skärmläsaranvändare hör "redigeringsruta" utan att veta om det är namn, e-post eller meddelande som förväntas. Formuläret blir oanvändbart.

4. Ingen tangentbordsnavigering. Menyer och knappar som bara fungerar med mus utestänger alla som inte kan använda mus. Det inkluderar personer med motoriska funktionsnedsättningar, skärmläsaranvändare och alla som tillfälligt saknar mus.

5. Video utan textning. En döv besökare missar allt som sägs. Men textning hjälper fler: den som sitter i ett öppet kontorslandskap, den som pendlar utan hörlurar, den som har svenska som andraspråk.

Tillgänglighet gynnar alla

WCAG är inte bara för "den lilla gruppen med funktionsnedsättning". De åtgärder standarden kräver förbättrar webbplatsen för samtliga besökare.

Tydlig rubrikstruktur hjälper alla att skumläsa. Tillräcklig kontrast gör text lättare att läsa i alla situationer. Beskrivande länktexter gör det enklare att navigera. Alt-texter hjälper sökmotorer förstå era bilder.

WCAG handlar inte om teknik. Det handlar om att göra information tillgänglig för människor. Standarden ger er verktygen. Resten är en prioriteringsfråga.